Hej, jag och min sambo hade ett bråk om en del av vårt gemensamma liv där min svärmor tar sig in i vårat liv genom att motarbeta mig och hur vi skall uppfostra och vara med våran dotter som är 9 månader, svärmor har bland annat gjort en lexbase sökning på mig, ställt till med scener framför mig, min sambo och dotter samt min mamma där hon anklagat mig för massa saker som att jag inte är en bra pappa, att min sambo gått ner i vikt och att min sambo skall flytta hem till dem 50mil ifrån min och sambons gemensamma boende. Då sa min mamma ifrån, jag sa ifrån och min sambo bröt kontakten med sin mamma
Min sambo gick ner mycket i vikt fram till hon slutade amma dottern och nu har allt sakta men säkert gått åt rätt håll. Vi har ett fantastiskt förhållande med ca 85% skratt och kärlek och 15% vardags diskutioner/bråk och små gnabb så jag har aldrig sett oss som ett problematiskt par utan tvärtom att det varit för bra.
Oftast har vi bråkat och jag blivit arg när det kommer till svärmors påverkan och jag har bett min sambo prata med henne men inget resultat.
Denna gång gick det så långt att jag sa nu sätter vi oss och ringer familjerätten och ber om tid samt nummer till parterapi. Medans jag gör det klär min sambo på sig sina ytterkläder och säger att hon ska gå ut och gå och träffa sin mamma som var på besök av en slump i stan. Jag ser när hon stoppar ner våran dotter i vagnen och märker att dottern saknar byxor/underbyxor samt endast har en huvtröjor så jag skriker att nu är det nog och ge mig dottern iaf så jag får klä på henne. Hon börjar gå ut med vagnen från lägenheten och jag tar tagi hennes jacka och håller kvar henne och drar in hon i lägenheten, alltså tar i kläderna inte i hennes arm (99% säker)
Min sambo tar upp dottern lite ovarsamt och jag säger att nu är jag så arg på dig att jag kan ta ihjäl någon.
Jag tar dottern och lugnar hon då hon blivit ledsen o h sen klär jag på hon och säger till min sambo att dottern kan väl iaf få stanna med mig då jag ska vara hemma och är den som är pappaledig. Hon säger nej hon skall med mig. Ok visst ta hon du då och så får vi prata sen om familjerätten men jag vill göra slut om vi inte gör nåt åt denna sits.
Visst säger sambon och går.
30 min senare får min mamma och pappa besök av svärfar på deras jobb och i deras hem där han beter sig hotfullt/kränkande och säger jag har fått en knäpp och slagit sambon, hotat sambon och min dotter och att han skall åka och hämta dem och ta hem dem. Och om jag försöker kontakta dem eller hittar på nåt skall han anmäla oss.
Min mamma blir paff och ringer såklart mig o frågar vad som hänt och senare ringer till min sambo som svarar gråtandes och talar osammanhängande i låg röst och berättar hon är rädd för allt och att hon tycker om min mamma sedan lägger de på.
Nu har det gått 2 veckor (6 december) och jag har efter ca 6 dagar skrivit ett sms där jag ber om att få veta hur min dotter mår, sedan efter 8 dagar vädjat om kontakt och hur dottern har det samt igår skrivit att jag är rädd för allt och vill ha ett svar att sambon och dottern mår bra samt vi måste tänka på våran dotters bästa och att hon befinner sig i en farlig ålder och det är faror med att separera henne från en utav sina vårdare/fasta punkter.
Min bror ringde precis och berättade att han hört skvaller att jag slagit min sambo.
Jag är nu livrädd och undrar vad jag skall göra.
Min mor har i sms försökt vädja om kontakt samt bett om att sambo skall tänka på dotterns bästa och släppa agget mot mig och se till att jag får träffa dottern.
Hon har aldrig svarat på våra meddelanden utan läser dem ser vi (Facebook chatt och iMessage).
I mitt bagage ligger i att jag är straffad för våld en gång i en nära relation men jag har efter det hände genomgått idap och även periodvis träffat andra i en samtalsgrupp som varit en gång i samma sits samt sonat mitt brott. Alltså jag anser mig själv inte farlig och min mor har en bra kontakt med min sambo hört sig för om våran situation just för hon värnar så om oss och vill upptäcka om det skulle uppkomma problem som senare kan orsaka något så jag känner mig säker på att jag gjort allt jag kunnat för att leva ett förhållandevis utan inslag av våld.
Min sambo har nu adressändrat såg jag så jag är 100% att hon inte vill fortsätta vårat förhållande trots vi dagar före varit och kollat på förlovningsringar och har semestrar inplanerad nu över jul till utlandet.
Jag kan känna att jag redan är dömd på förhand av socialen/familjerätten och vågar inte ta steget att påbörja en rättstvist för egen vårdnad. Sambon markerar ju tydligt att hon inte vill ha en fortsättning och medvetet stänger ute mig från vårat gemensamma barns liv. Så det lär nog inte finnas en chans till ett bra samarbete för att lösa så vi kan behålla den gemensamma vårdnaden utan processerar inte hon så måste jag göra det trots jag tycker att dottern i nuläget behöver båda föräldrarna. Jag kan stanna kvar i förhållandet om vi kan prata och påbörja terapi men känslan säger att det inte är någon idé att ens ta upp den tanken.
Så nu efter två veckor så undrar jag om jag ens har en chans att få behålla min dotter och om jag rättsligt kan kräva att få träffa henne inom närmsta framtiden eller har sambo rätt att ta hon och bara lämna mig på obestämd tid?
Ingen anmälan verkar vara gjort då jag gissar att polis samt soc skulle kontaktat mig ganska omgående.
Vad Är era råd för mig i detta fall?
/orolig pappa