Har en dotter på snart 4 år där jag kommit i situation där jag inte längre anser det lämpligt för min dotter att spendera varannan vecka med sin pappa. Tyvärr skulle hon inte gjort det från början då vi separerade då hon var 1 år men vi gjorde det vi trodde var bäst.

Till saken hör att min man blivit diagnosticerad med anti social personlighetsstörning vilket innebär att han avsaknar empati och måste gå på anti depressiva. Jag såg inte detta som ett problem tidigare men det senaste året har han satt sig själv i en hemsk ekonomisk situation med allt hos kronofogden, han har inte längre något jobb och har inte haft på minst 1 år. Han har inte längre någon inkomst och lever på sin sambo. Vår gemensamma bostad är fortfarande till salu sen 2 år och nu menar han att han inte längre tänker betala vårt gemensamma lån och bryr sig inte om även jag hamnar hos kronofogden. Hans avsaknad av att bry sig om förutsättningarna för familjen blir sämre. Hur ska en ma utan empati kunna vara en bra vårdnadshavare om han inte kan känner och förstå varken hennes eller mina känslor, när man till och med enligt diagnosen är självisk.

Jag är även orolig att han går på mediciner när han har vår dotter och att det påverkar henne. Hon uttrycker varje gång hon är hemma att hon vill bo hos mamma och inte vara hos pappa. Jag bet att hon är för liten för att ngn ska ta hennes åsikter men för mig är det viktigt och detta har även kommit upp ju sämre hans situation blir ochjag anser inte längre att han är kapabel att ta hand om henne. Givetvis vill jag att han ska ha umgänges rätt men jag vill inte att han är ansvarig för hennes situation.

Jag har försökt att prata med honom för att vi ska kunna lösa detta utan en rättstvist men han är inte villig att disskutera hennes boende eller något annat så jag ser inte hur vi ska kunna samarbeta framöver med hennes bästa i sikte. Min nya sambo har dessutom fått arbete på annan ort och han säger hittills nej trots att jag erbjuder att komma hem varan helg och delad vårdnad kvarstår. Han vill bara jävlas och jag ser ingen utväg för mig och min dotter med någon som endast tänker på sig själv och dessutom kan vara farlig. Jag vet helt enkelt inte vad jag kan göra, vet att ensam vårdnad är svårt men har jag en chans? Vad kan jag annars göra, jag vill att min dotter bor här och jag vill inte att ngn dom inte betalar sina räkningar, skiter i barnets framtid och sätter mamman i ekonomisk misär och dessutom bara vill jävlas. Vad gör jag?

Det låter som den bästa lösningen för dig och barnet är att ansöka om ensam vårdnad. Jag förstår att du vill undvika rättstvist genom att diskutera med honom men eftersom att det inte leder någonstans då han inte kan tänka sig att samarbeta är nog en rättstvist ett måste om du vill ha ensam vårdnad. Vad jag förstår din åsikt av faderns beteende så gör han saker för att ”jävlas”, detta behöver inte vara helt sant utan han upplever detta från sin synvinkel och värnar förmodligen om sitt barn även fast han har ett konstigt sätt att visa det på.

Med det sagt kommer han förmodligen motsätta sig att du får ensam vårdnad och det uppstår således en vårdnadstvist. Detta kommer då leda till en bedömningsfråga som tas av domstolen, men det kommer också leda till att ni två tvingas samtala med varandra under ordnade omständigheter vilket kan leda till ett förbättrat samarbete kring barnet.

Angående dina chanser till ensam vårdnad får de anses vara ganska goda, men inte helt fullständiga, kom ihåg att barnens fader fortfarande har fast jobb och bostad även fast hans ekonomiska situation är på väg utför så kan han fortfarande ge barnet ett hem.