Pappan glömmer hela tiden bort sonens säkerhet och sonens bästa och sätter istället sina egna behov av att känna sig som ”en normal pappa” i första rummet. Pappan vill inte skriva över sina dagar till mig då han tänker att han kanske nån gång innan sonen är 8 år gammal kanske kan ha honom boende hos sig.

Jag behöver hans dagar för att min och sonens tillvaro ska vara god nog, ekonomiskt och för att få nog med tid hemma med min son nu när han är liten och behöver tiden hemma med mamma. Jag vill att pappan ska va högst närvarande och vill inte på nåt vis skilja dem åt men jag känner väldigt starkt att jag borde och vill ha ensam vårdnad om vår son, speciellt eftersom jag kommer ha honom ensam under hans första 7-8 år ( minst, vet ej om han kommer va förmögen att ta hand om sonen själv).

Min fråga är om ni tror jag har god chans att få ensam vårdnad? Pappan är slug och beräknande och ser det som en sport att tackla myndigheter och jag vill inte bete mig så och vet heller inte hur man är slug på det viset. Jag vill inte ge mig in i en tvist om den kommer bli lång och svår, endast om det är tydligt att jag med allra största sannolikhet får vårdnaden.

Tacksam för svar!
Mvh mkt stolt mamma

Om man kan dra ett samband att barnets situation hos fadern skulle bli ohållbar med tanke på att fadern inte kan leva upp till det som kommer krävas av honom har man en chans att använda det som argument till varför vårdnaden skulle tillfalla dig istället.

Jag kan dock inte säga att det med största sannolikhet skulle bli så, jag tror att domstolen skulle vara försiktiga med att komma med ett beslut enbart på det faktum att fadern är handikappad, däremot så måste de ta hänsyn till barnets bästa och det är väl här din fördel finns gentemot fadern .