Hej,
Jag är separerad sedan 1,5 år. Vi har en gemensam dotter på 3 år som vi inte kan komma överens om hur vi ska fördela tiden för.
Han vill ha varannan vecka och jag tycker att hon är för liten. Jag är inte heller trygg med den fördelning vi har idag. Hon sover borta 3 nätter varannan helg då träffar hon sina halvsyskon som pappan har varannan vecka. Veckan då han inte har dem sover hon där i 2 nätter.
Under vårt förhållande drack han hela tiden, detta var en stor källa till bråk. Jag vet också att han dricker själv när barnen är där. Detta gör att jag har ont i magen varje gång jag lämnar henne. Jag har dock inte samma insyn idag och vet bara att han dricker inte hur mycket men i mina ögon spelar det inte någon roll eftersom jag anser att man inte sitter och dricker själv med sina barn.
Vi har alltid bråkat så länge jag kan minnas. Han låter mig knappt träffa vår dotters halvsyskon och han bråkar med mig framför alla barnen. Jag har tagit detta med honom många ggr. Men han tycker inte att det gör ngt eftersom han pratar med barnen efteråt. Han har exempelvis sagt inför vår dotter hur synd det är om henne som har en mamma som mig.
Sedan han träffade en ny kvinna så har nivån på bråken sjunkit och frekvensen ökat. Han har börjat med att tvinga vår 3-åriga dotter att välja mellan honom och mig. Exempelvis har vi kommit överens om att jag dansar med henne på söndagar men då gör han andra planer istället även fast jag lovat henne. Han tror dessutom att det går att föra ett logisk resonemang med en 3-åring
Dessutom använder han barnen som ett verktyg mot mig. Säger till min dotter och de andra barnen att jag är elak mot hans nya. Även fast jag definitivt inte varit det. Han ljuger och manipulerar.
Jag har försökt få honom att gå på samtal för att förbättra vår kommunikation men han vägrar. Han svarar aldrig när jag ringer och knappt på SMS. Rapporterar knappt status när hon sovit där. han återkopplar inte på frågor jag har som rör vår dotter utövar makt helt enkelt.
Han vill helt stänga mig ute från det han anser vara hans.
Eftersom han tvingar vår dotter till orimliga val, inte kommunicerar, ljuger för mig och dricker så ser jag helst att jag har ensam vårdnad om henne. Vad är chanserna för det? jag har mycket svårt att se att vi ska komma överens om val som skall göras i framtiden. Och jag vill ALDRIG att hon ska hamna i en sits där hon tvingas ta ställning om vem av oss hon ska välja.
Vilket annat form av stöd kan jag få för att försäkra mig om att han skall agera utifrån vår dotters bästa? jag är livrädd för att få ett dysfunktionellt barn som måste spendera sitt vuxna liv med att bearbeta barndomen. Men vad gör jag när han INTE VILL?
Ska tillägga att jag inte på ngt vis vill ta hennes pappa ifrån henne. Jag vill att de ska träffas men inte att hon sover där så mycket.