Hem › Forum › Ensam vårdnad mammor › Vill söka ensam vårdnad, men vet inte om jag orkar
Detta ämne innehåller 2 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av Juristen - 9 år, 8 månader sedan.
Hej!!
Jag är en ensamstående mamma till en tjej på 13, med gemensam vårdnad.
Jag och hennes pappa gick isär av olika anledningar för nästa exakt 6 år sedan.
I nov samma år så kom han hem till oss i min och min dotters lägenhet, kolla runt lite
och tog med henne ut fika och lite annat. Dom var väl borta ca 4-5 timmar, han lämna henne och sa jag hör av mig. Efter ca 1 mån ringde min bror och sa -jag mötte honom och han sa jag ska hämta tösen någon dag före jul, och julshoppa lite med henne. Jag väntade men ingen hörde av sig. Året därpå mars -09 jag skickade ett sms (jag har leveransrapport) där jag skrev att vår dotters allergi blivit akut värre, och det vore bra om han hörde av sig. Han hörde inte av sig. April -09 jag skrev och frågade om han kunde lämna in våran dotters hörapparater (trasiga), Han hörde inte av sig då heller. Maj-09 Han ringde och krävde att träffa tösen (hennes födelsedag).
Jag blev mest ledsen och sa att varför ringa samma dag (vi var inte hemma) det hade han inget svar på och börja skälla ut mig för att vi inte var hemma på julafton -08. Han skällde på mig inte tvärt om och börja tjata om att gräva ner stridsyxan (hahaha) det var andra gången vi pratat på ca 10 mån. Jag svarade bara vilken stridsyxa och la på luren.(vi var ju inte hemma och det är retligt att prata om när man är bland folk.)Juli -09 Jag tog kontakt med socialen för 2 gången. 1 gången sa dom kolla gula sidorna och sen la på luren (hände juli -08). Okey 2 gången kom dom hem dit vi bor och kolla ,dom skulle inte ens nämna honom utan kolla hur vi bodde och sånt. efter ca 2 timmar så säger tanten när vill du träffa din pappa då. Du måste ju sakna honom något fruktansvärt mmm mm.
Min dotter blev ledsen för det var rent påhopp. jag sa det är bäst du går nu. Jag ringde och klagade, till slut fick jag ha med chefen att göra med i stället. Tyvärr efter ett par samtal med henne så tyckte hon att Min dotters pappa verka en reko (kille) .Hon hade pratat med honom i telefon. Jag frågade om dom kollat upp honom lika mycket som dom kollat upp mig. Hon svarade varför då. Jag var då rätt less på allt och sa jag får väl ta det till domstol då. Då började hon gapa att jag kommer förstöra min dotters framtid för hon har ju en så bra pappa. Jag frågade varför han inte varit hemma hos oss sen nov 08 nu är det snart aug-09.Jag har aldrig nekat honom att ha henne, men jag kan ju inte tvinga honom sa jag. Men hon bara gick på hur bra han varit i telefon med henne. Jag vet jag gjorde ett stort fel men jag la på luren i örat på henne.
Jag har inte försökt sedan dess. Och han har inte hört av sig alls på dessa år. Inte jul födelsedagar inget och nu är det 2014. Under dom här åren har jag sagt 3 dumma saker till min dotter om hennes pappa. 1 gången hon skulle till träning och jag hade 40 graders feber mitt i vintern. Jag sa det är då fan att han aldrig kan höra av sig och hjälpa till.(jag fick allt kämpa på ändå.) 2 gången jag mådde inte bra och var på min vc där jag tog prover. Jag fick svaret åk direkt till akuten. Jag sa att jag är helt ensamstående och har ingen som kan hjälpa mig med min dotter, jag lovar åka till akuten om 2 dagar för då måste jag ändå på föräldramöte i skolan.
(hon går i hörselklass ca 4 mil från det vi bor och sjukhuset ligger ca 3km från skolan.)
Nåväl jag åkte 3 bussar (har inget körkort)till akuten jag passade även på att ringa min dotters fröken och sa att det går nog fort , jag kommer snart. visst efter omfattande undersökningar så hade jag blodförgiftning,gulsot och 43 gallstenar. Jag klagar inte i onödan , min dotter kommer först. Hennes fröken var underbar och ställde upp hämta till skolan på morgonen och körde till sjukhuset med henne efter skolan. Till och med så ordna hon frukost i skolan för mat till min dotter fick jag ordna bäst jag kunde under sjukhusvistelsen. akut op dagen efter jag kom in. (tösen i skolan då) 2 dagen ops sa läkarna vi missa några stenar vi får göra om det. du kan dö på en halv timme annars. eller så kan du dö inom 3 veckor . efter andra op var jag rätt slut . och då sa jag till min dotter Din pappa är en skitstövel som bara tänker på sig själv. 3 gången var för bara 1 vecka sen. Några i hennes klass har fått eget bankkort. Just för att dom hör ju inte summan kanske när dom betalar och dom skäms när det blir fel. Jag var superglad för tipset av föräldrarna .det gör ju så dessa barn blir mer självständiga. Jag ringde banken (hahhahhaha) det gick inte utan bägges underskrift. och då fick jag nog. Jag sa till henne som det var, jag orkar inte mer, jag vägrar vara den som får skit för jag vill ditt bästa. För det är jag som får det.
Han vet allt detta, han vet hur låst jag är.
Jag har inget liv mitt liv går åt till henne.
Hon har höselnedsättning på båda öronen vid födseln men fick hörapparateerna vid 5 år(medel/kraftig)
Hon har astma
Hon har pollenallergi, pälsdjur
Hon har matallergi. röda saker,citrus,grönsaker,baljväxter.kryddor
hon har problem med fötterna något med senorna så hon får ha ilägg i skorna.
Jag älskar henne så mycket, och hon kommer alltid först. Jag tänker inte på mig själv.
Hennes pappa vet detta och han sa till mig när hon var liten, skulle vi gå i sär så vet jag, att du alltid kommer sätta hennes först. Jag har under dom här åren sen -2008 pratat illa om honom 3 ggr ,jag satte upp bilder på han och hans släkt i hennes rum när vi gick i sär, jag har även sagt till min dotter att vill hon ha någon kontakt med honom så får hon. vill hon inte med mig så med någon annan.(som känner henne alltså) Jag gett henne snälla förslag på varför han inte vill träffa henne (när hon frågar) exvis han jobbar mycket, han är bortrest, mmm mmm
Tja .jag kan ju bara säga att hon är ju smart och bra betyg i skolan. Hon märker ju själv.
och åren går. Det värsta är att jag börjar tappa tålamodet när det gäller honom, När hon gått och lagt sig på kvällen sista veckan har jag bara gråtit och gråtit.
Jag orkar inte mer ,denna vår och sommar har varit för jävliga. Jag har problem med hjärtat. Och veta att han kan bestämma så mycket i hennes liv. gör mig bara mer och mer förbannad. Han vill ju tydligt inte ha henne i sitt liv just nu. undrar bara när. Men han vill ha rätten att bestämma. Det tråkigaste är att det han inte fattar är att det går ut över henne. fast han tror att det gör det bara över mig.
Okey jag vill ha ensam vårdnad, jag känner att jag vill ha full koll nu.
Jag vill inte gå genom socialen (samma folk jobbar kvar, dom har inte mitt förtroende)
Jag har sjukersättning med en inkomst på ca 106000 per år före skatt ink vårdbidrag
Jag har ingen hemförsäkring (jag vet det är superdumt)men 89 kr per mån är 4 dagars mat)
Jag vill veta om jag har en chans till och få ensam vårdnad
Och hur går jag till väga utan blanda in socialen i så fall.(om det går)
Kommer det ta lång tid och kosta mycket ekonomiskt.
Det jag vet om min dotters pappa är att han gör allt för att såra mig
han är så len i käften att han kan prata om kull vem som helst.
Även myndigheter. några ex Han hade skulder på kronofogden på över 400000 hans chef låna
honom pengar till allt, han skulle betala tillbaka med övertids arbete (lantbrukare)
Han mötte min mamma för ca 2 år sedan och sa -jag har varit så sjuk i bälteros jag fick till och med ligga på sjukhus nästan en hel vecka det är därför jag inte hört av mig till dom,men jag ska göra det. Ha det var 2 år sen ,jag har inte hört något från honom. men min mamma ringde mig och skällde på mig å han har vari så sjuk stackars honom. Hm jag fick ligga inne med min dotter i 2 ½ mån jag vet inte hur många ggr läkarna kom in och sa att jag kunde dö.(gallstenarna låg överallt i magen)blodförgiftningen var allvarlig, men min mamma å det är så synd om honom.
Som tur är det att min dotter är så stor nu att hon vet att jag aldrig stått i vägen för att dom ska träffas eller att jag sagt något elakt om honom (utom 3 ggr) på 6 år. Det jag har varit dålig med, det vet jag och det är att, jag kunde stått på mig och försökt ta kontakt mer med honom.
Men jag fick nog när han inte hörde av sig när hon var akut sjuk. eller hjälpte till med hörapparaterna. Jag måste också säga att med hennes matallergi så kan man aldrig köpa färdiglagad mat och slänga in i ugnen. eller mickron man måste laga maten själv inte roligt när man är nyopererad som jag varit ett par ggr eller sjuk och vet att han bryr sig inte. För jag vet, att han vet, att jag varit och är sjuk. och jag har ingen som hjälper till.
Psykiskt har jag faktiskt alltid försökt att vara stark, men nu känns det som jag går in i väggen snart. Jag är hemskt ledsen att det blev så långt. men det har tagit ca 6 timmar att skriva allt detta . det har kommit lite i mellan som matlagning mm mm så jag har nog tappat tråden lite. men skickar jag inte i väg detta så kommer jag nog vänta ett par år till. Och psykiskt måste jag göra detta nu.
MVH helt ensam
Hej Helt ensam,
Jag letade efter information kring ensam vårdnad och snubblade in här och läste ditt brev. Jag blev helt berörd av vad du och din dotter gått igenom och måste gå igenom varje dag. Herregud vilken stark kvinna du måste vara som ändå klarat av att ta hand om dig och din dotter i så många år utan något stöd. Bra gjort, ge inte upp! Jag vet att det kan kännas svårt och att man ibland bara vill ge upp men måste kämpa vidare. Alternativet är alltid värre för barnet, din dotter ser upp till dig och behöver dig. Även om du har det kämpigt nu så kommer din dotter desto äldre hon blir bli mer självständig och kunna hjälpa till mer hemma. Håll ut för er båda, hoppas hoppas du får lite bättre hjälp än de inkompetenta soc.medarbetarna där du bor. Vi har ju tyvärr sett alltför oftast att det finns en hel del stolpskott inom socialtjänsten i flera delar av vårt land. Ibland till den grad i Blekinge där de ignorerar tills det tyvärr är försent som i Yaras fall. Men ge inte upp, skrik högre, kolla gärna med tidningar och radio om de vill uppmärksamma ditt fall för det verkar som socialen bör utredas i din kommun.
Bästa hälsningar, LillansMamma
Enligt mig bör du söka ensam vårdnad, främst för att fadern tydligt inte bryr sig om ert barn och har aldrig visat intresse i det utifrån det du skriver. Fråga fadern om han går med på att den ensamma vårdnaden skall tillfalla dig, om han accepterar detta bokar du in en tid på familjerätten där ni kan skriva på papper. Om han motsätter sig detta så bör du starta en vårdnadstvist, jag har väldigt svårt att se att domstolen inte skulle besluta till din fördel efter alla dessa år som du på egen hand har tagit hand om barnet.
Du bör kontakta en advokat direkt om pappan inte går med på att den ensamma vårdnaden skall tillfalla dig.
Kämpa på, detta klarar du! Som ovanstående medlem skriver så är du en väldigt stark mor som har tagit dig igenom allt detta på egen hand.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.