Hem › Forum › Vårdnadstvister › Hjälp! Bör jag Ansöka om ensam vårdnad??
Detta ämne innehåller 2 svar, har 2 deltagare, och uppdaterades senast av essie - 9 år, 6 månader sedan.
Hej
Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig.
Jag har två döttrar tillsammans med en kille som inte tagit sitt ansvar som han borde på 4 år. Vi har delad vårdnad men jag vill ha ensam. Sen vi separerade för 4 år sen så vart han deprimerad och har inte ”orkat” ta hand om sig själv och knappt våra barn, varit sjukskriven av och till sen dess. Från början skulle han ha dom ons-sön varannan vecka men han hade inte råd med dagisavgiften så det fick bli varannan helg. Men det vart nästan aldrig varannan helg för han var sjuk, han hade inga pengar att köpa mat för, han hade inte pengar att köpa mat till sig själv för och hade ibland inte ätit på 5 dagar så han hade inte ork (sa han) Om han hade barnen hade jag oftast köpt med mat till dom så jag visste att dom skulle få mat under helgen. Blev dom magsjuk hos honom så ringde han mig och bad mig hämta den sjuka. (Bodde inom gångavstånd då) Han svek dom gång på gång och vi hade samtal hos en tjej som arbetade på en öppen förskola men även på sociala. Hon försökte stötta mig och försökte få honom att se problemet och hur barnen mådde över det han gjorde. Jag kunde aldrig planera helger för jag visste inte om det var jag som skulle hämta dom på dagis för att han helt plötsligt inte kunde. Vissa gånger vart barnen superledsna för att det var jag som kom och inte han och vem kan klandra dom för det. Min bror som sällan öppnar sin mun och verkligen inte blandar sig i konflikter fick tillslut nog och sa ifrån till honom på skarpen. Han sa att drabbar detta barnen så kommer han inte hålla tyst, ingen ska få göra dom illa. Så här fortsatte det och förra året i april (2013) så flyttade han från våran stad till våran gamla hemstad över 70 mil bort. I maj (2013) ringer han och berättar att han har ett spelmissbruk och har under dom senaste 2 åren spelat bort över 80 000. Blev arg, ledsen och självklart besviken då han jämt skyllt på att han inte har pengar och kan inte köpa mat så han kunde ha barnen, utan JAG såg till att fixa mat till dom så dom kunde få träffa sin pappa.
Iaf… Han hade dom då i slutet av juli (2013) och två veckor framåt. Dock så åkte han till hans mamma, stannade med dom där någon dag och sen lämnade han barnen och åkte hem. Så av 2 veckor var dom hos han i 1. Jul och nyår kom och julen skulle dom vara med mig och nyår med honom. Så vart det ju så klart inte utan dom vart hemma med mig istället. Nu i somras hade han dom igen (första gången då på ett år) i två veckor men efter en vecka ringde han och sa ”nästa år får dom bara komma en vecka för dom bara grinar och vill till mamma”.
Har telefonkontakt med dom någon gång i veckan, men barnen mår inte bra över att inte få träffa honom.
Han betalar underhåll men that´s it. Han har aldrig gått på föräldramöten, utvecklingssamtal (jo en gång kanske) aldrig tagit dom till tandläkare, bvc osv… Aldrig tagit fullt ansvar med andra ord. Han ringer ofta och vill låna pengar av mig (har levt på gränsen till existens minimum om man följer soc uträkningar tills för knappt ett år sen då jag äntligen fick ett jobb. Inte lätt att få jobb när man är helt själv med 3 barn och ingen man kan be om hjälp till) för jag har ju enligt honom såååå mycket pengar som ensamstående med 3 st barn. (har en sen ett tidigare förhållande)
Han har nu träffat en tjej (med 3 barn) via internet och hon bor 20 mil bort från staden han bor i. Efter 2 helger med henne säger han upp sin lägenhet och ska nu flytta dit. (Han känner henne inte ens) Enligt honom för att han får då mycket bättre ekonomi och för att han inte har betalat hyra på den lgh han själv hade så risken fanns väl för vräkning. Våra barn vet inget än och jag bävar för den dagen dom får veta det. Våran äldsta dotter (7 år) är jättekänslig och kommer förmodligen inte ta detta alltför bra. Har pratat med dagis och skolpersonal och även rådfrågat skolsköterska och kuratorer och alla säger dom samma sak som mig, våran äldsta kommer förmodligen bli ännu mer känslig av detta. Hon kommer bli lite : Varför vill inte pappa vara med oss? (frågan har kommit förut) Varför är pappa med dom andra barnen och inte med oss? Varför vill inte pappa bo nära oss men med dom? Osv… Hon har ofta ont i magen och gråter ofta på kvällar pga. pappan. Våran yngsta dotter är 5 ½ och hon har nöstintill slutat att prata i telen med honom, hon vill inte säger hon bara hur man än försöker. Jag har försökt fråga honom om han inte kan ta det lite lugnt för barnens skull och först och främst bygga upp barnens tillit och trygghet till honom innan detta men ikke… Jag försöker alltid så gott det går att förklara och prata med barnen om det som handlar om pappa. Jag har aldrig (trots att jag haft sån god lust) sagt ett ont ord om honom till dom. Jag låter dom alltid ringa om dom vill. Han har många gånger gett dom falska förhoppningar om att han ska komma hit och hälsa på men aldrig kommit och jag har varit den som fått trösta pga. det. Han lovar dom presenter (försenade födelsedagspresenter och julklappar) men som aldrig kommer. Dom har fortfarande inte fått julklapparna sen i julas. Han lovar dom datorer och plattor men det är bara tomma löften. (Dock så är jag en sån mamma som inte vill att barnen sitter vid dator utan man kan leka, spela spel och vara ute istället (så jag är glad att inget sådant har kommit men man ska inte lova saker man inte kan hålla!)
Ett år innan han flyttade ville jag flytta till Malmö för att gå en 3-årig utbildning som skulle ge mig och barnen en tryggare framtid men han vägrade att skriva på papper på att dom fick byta kommun och tyckte att jag kunde flytta utan barnen. Så skrotade den tanken (och ett år senare flyttade han ifrån dom) Dom har inga egna sängar hos honom utan dom får ta hans och han tar soffan, han tycker jag ska packa ner filmer och leksaker osv när dom ska dit dock sitter dom mycket vid datorn och dom berättar även att pappa spelar mycket på datorn när dom varit där (typ World of warcraft osv)
Finns det någon som helst chans för mig att kunna få ensam vårdnad? Han finns ju inte för dom alls, bara via telefon…
Tilläggas bör kanske att han har kronofogden (dock säger han nu att han kunnat dra tillbaka sina skulder) och så har han löneutmätning, han kommer heller inte skriva sig hos sin nya tjej för att inte riskera att deras blivande gemensamma ekonomi kommer att drabbas så att han ”får mer pengar att klara sig på”.
Detta var nästa som att läsa min situation. Fast barnets far bor utomlands och kontakten är nästa obefintlig. Ska idag kontakta barnets far för att meddela att jag funderar på enskild vårdnad- dock endast för att förenkla den praktiskta biten i sonens liv.
Men verkligheten är att han inte tar ansvar för sitt barn, betalar ej underhåll, ringer aldrig. 1 ggn på 3 månader. Sonen är 3 år… Jag ska ansöka om enskild och utefter ditt inlägg, för barnens bästa så låter det som du borde göra det också. Enskild vårdnad omfattar ju dock inte i den större delen umgängesrätten… Men den kanske du kan styra då?
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.