Jag har en 15-årig son med svåra funktionshinder. Pappan och jag är skilda sen två år tillbaka. Pappan frånsäger sig umgänge med sonen, samt praktiskt, ekonomiskt och emotionellt ansvar. De träffas sporadiskkt, ca två timmar varannan/var tredje månad. Pojken har omfattande stöd från samhället, just nu bor han delvis på behandlingshem. Det ska fattas stora beslut kring hans liv och framtid, bl.a. kring hans boende och omfattningen av stöd. Pappan vill inte frivilligt lämna över hela vårdnanden till mig, och vill då och då vara med i beslut, för att hindra mig från att ha pojken. Socialtjänsten och behandlande instanser är överens med mig om hans bristande engagemang, och därför också bristande insikt i pojkens behov. Hur stor chans har jag att vinna en rättsprocess om enskild vårdnad?