Separerade för 4 månader sedan, vi har en två år gammal son som vi har delad vårdnad om. Separationen gick snabbt och min fd sambo gick dag 2 in i en ny relation. Vi hann aldrig prata om upplägg och rutiner kring vårt barn. Från dag 2 så har det varit stökigt och vi har inte kommit ett steg närmare en lösning. Finns inga fastställda rutiner alls. Vi har bråkat mycket, mest jag för att jag har varit arg på att hon lämna utan att slutföra det som var innan, och jakt på att få till någon form av fastställda rutiner. Vi har suttit i samarbetssamtal med soc. Men hon jobbar med detta själv och hade då varit i kontakt med vår handläggare innan samtalet, samtalet gick ut på att diskutera mina tidigare separationer osv. Inget konkret kom detta samtal. Som grädda på moset så har mitt X nu också anmält mig för ofredande för att jag hör av mig för mycket. Just nu är situation så att jag vågar inte kontakta henne om hur överlämning skall ske när dagis är stängt, om vår din behöver något förstärkningsplagg etc. Fattas bara att jag gör mig skyldig till övergrepp i rättssak. Mina tankar är att vår son kommer att drabbas av denna situation och då är jag beredd att stiga åt sidan, ge henne vårdnaden och lämna allt. Surt för vår son då han mister sin far men också sina syskon (barn från min tidigare relation), farfar och farmor. På mammans sida så finns det bara en syster och mormor (som är psykisk sjuk och inte är närvarande). Vad är bäst utifrån min son? Jag lämnar så det blir lugn och ro! Eller skall jag ta strid för att få vårdnaden?