Jag känner mig vanmäktig eftersom dotterns pappa vägrar i princip att kommunicera med mig eller iaf undviker detta kring allt möjligt som är relaterat till vårt barn. Vi har delad vårdnad men eftersom kommunikationsproblemen är så stora överväger jag att ansöka om enskild vårdnad. T ex flyttade pappan till ny sambo i annan kommun utan att berätta detta på en månad. Min dotter vistades där varannan vecka utan att jag ens hade vetskap om var hon befann sig, eftersom han hade kvar sitt torp. Hon var orolig under denna tid men vågade inte berätta förrän efter någon månad. Hon var orolig att hon inte skulle få bo kvar hos mig och undrade om hon skulle ”få en ny familj”. Dottern är adopterad. Dottern har också flera ggr tagit upp både med mig och honom att hon känner sig utanför när hon är hos pappan, inte får vara med och bestämma om t ex tv-program el ens var hon ska sitta ! Och bråkar hon blir hon hänvisad till sitt rum. Han debatterar med henne och kan inte möta henne med förståelse ens när hon är förtvivlad och tar parti för sin nya sambo, t ex när hon tagit saker ur dotterns smyckeskrin och använt utan att fråga (typ diadem) Han svarar inte på sms, mail el telefon på veckor ibland. Han är skyldig mig pengar kring saker vi kommit överens om att dela på kostnaden för sedan flera år tillbaka. Ibland kan jag inte få tag i dottern när hon är där på nästan en vecka för att mobiler och annat inte är laddat vilket gör mig orolig. Oavsett hur mkt jag tagit upp detta är han helt ointresserad eller oförstående inför att jag upplever att han inte samarbetar kring dottern. Han vill inte betala underhåll och har överklagat till F-kassan. Han har två barn sedan tidigare med en tidigare sambo. Hon begärde enskild vårdnad för ett av barnen och då skrev han på. Bör jag begära enskild vårdnad?